Jag mår lite illa. Jag har övat att förflytta min “gubbe” med endast tangenterna. Det blir hackigt och snurrigt. Använder jag musen lyckas jag göra det mycket mjukare men då går det för långsamt enligt sönerna WoW-experterna.
Mannen och jag startade på nytt på en ny server för att slippa alla uttråkade level 85-spelare som spelat sedan tidernas begynnelse. Han med en hunter och jag med en feral-druid. De är så kallade damage-klasser och när man gör en dungeon med en grupp om fem spelare så är tre av dem just damage maker och alltså märks det inte så mycket om en av dem är lite sämre. Trodde jag i alla fall.
Äldsta sonen tyckte att jag skulle installera en damage meter så jag kunde se hur mycket skada jag gjorde i en grupp. Någon gång har jag kommit trea men för det mesta fyra. Det vill säga jag gör mer skada än healern, tack och lov, men mindre än tanken. Då är jag dessutom oftast flera levlar högre än mina gruppkompisar. “Suck!” Jag känner mig som världens sämsta spelare.
Sönerna tycker jag gnäller. De är övertygade om att det bara är övning som fattas. Men jag undrar jag … Kan verkligen en medelålders kvinna bli lika bra som en ung person som vuxit upp med TV- och dataspel. De vet precis vart de har sina tangenter på tangenbordet och alla musrörelser sitter i ryggmärgen. Jag måste fortfarande titta ner på tangentbordet för att kolla vad jag har mina knappar.
Jag var ganska nöjd med att göra alla quester som inte innefattade dungeons och att jobba på mina skills i mina olika professions. Men äldsta sonen undrade då upprört hur jag kunde spela världen största MMORPG-spel utan att interagera med andra spelare. Det var ju det som var vitsen!!!
Så som sagt vi började om från början igen mannen och jag. Vi är med i var sin guild, vi gör dungeons men än har ingen av oss varit med i battles mot andra spelare. Där går gränsen. För övrigt skulle vi inte ha en chans.
