… här i livet än att spela Wow. Visst det var kul att kolla in alla nya saker, prova de nya raserna och så vidare men sedan blir det samma grej igen. Döda x antal sådana monster och sådana skurkar. Goblinerna har i och för sig en del coola saker men jag vet inte hur länge jag kommer att spela.
Sönerna tycker ju att vi ska spela fullt ut den här gången. Det vill säga spela med andra spelare, gå med i en guild, göra instanser för att så småningom blir så duktiga att vi kan vara med och spela i raider. Jag har gjort allt det där, utom raider, men jag känner mig inte speciellt sugen på att göra det igen. Så mycket tid och engagemang vet jag inte om jag har lust att lägga på ett dataspel.
Jag vet att det kan var mer än ett dataspel. Speciellt äldsta sonen har fått en massa nya vänner både i Sverige och ute i Europa och har vid ett par tillfällen varit på guild-möten i Belgien. Jag tvivlar på att jag skulle ha så mycket gemensamt med dem. Sedan är det det här med engelskan, jag är inte riktigt bekväm med den. Visserligen ger övning färdighet men jag tycker att det går lite segare när man är över 50. Men jag har börjat försöka skriva utan att titta på tangentbordet. Jag har ju faktiskt gått en skrivmaskinskurs en gång i tiden och kan sönerna så borde jag kunna som har rätt fingersättning 
Flisan - en warlock goblin
Villja - en worgen druid i vargskepnad
Villja - i människoskepnad
Mina nya karaktärer
Jag tycker det verkar jätteroligt att spela Wow, men jag vågar inte börja. Jag skulle förlora mig i det så att jag inte får något annat gjort. Jag hade ett spel på facebook med fiskar och det tog på tok för mycket tid med tanke på hur idiotiskt enkelt det var… hur vore det då inte med wow och hela den världen?
Gott nytt år!
Tack detsamma!
Ja, du har rätt. Det är lätt att ryckas med och glömma bort tiden.