Jag tycker att aftonbladet slogan mot rasism är lite olyckligt vald. “Vi gillar olika” – Vad då olika? Och gillar? Hur olika är till exempel Fittja eller Rinkeby för en person med svenska rötter? Där är väl alla andra, ur den här personens perspektiv, lika men olika honom eller henne. Har alla de som skriver under kampanjen satt sig in i hur det känns när en omgivning förändras radikalt mot vad man är van vid? Skulle de själva “gilla” det?
Naturligtvis tycker jag att man med alla medel ska stävja rasism men vad är egentligen rasism? Är man rasist bara för att man gärna vill ha saker och ting som man är van vid?
Jag har själv inte större erfarenhet av den här problematiken egentligen men jag tycker ändå att jag kan förstå de som är rädda för att Sverige ska förändras så att de inte längre känner sig hemma. Min kontakt med invandrare under mitt 50-åriga liv har bara varit i små portioner. Någon enstaka klasskamrat och arbetskamrat. Men jag minns hur det var i Alby när vi hade firman där. Från början såg centrumet ut som alla andra centrum som byggdes vid den här tiden med Posten och Konsum eller Ica. Ett antal år senare, när vi flyttat där ifrån, gick det inte alls att känna igen sig. Inget Konsum utan bara affärer med ett sortiment som vi inte var vana vid.
Ett annat exempel, mina föräldrar bodde i ett kedjehusområde i Hallunda. De hade en väldigt trevlig umgänge med grannarna på gatan. Men så säljer ett par sitt hus till en invandrar familj och till en början var det inga problem med det. Så småningom så såldes ännu ett och ännu ett. Tillslut hade de bara invandrarfamiljer som närmsta grannar och då kände sig mina föräldrar inte längre bekväma så de flyttade. De kunde välja men de som inte kan eller vill flytta hur känner de sig? Jag tycker mig ana att mina föräldrars tolerans mot invandrare försämrades efter det här och då kan jag tänka mig att det finns ännu mer extrema situationer än de här exemplen.
Egentligen tror jag inte att det är att det är invandrare som gör det hela till ett problem. Det kan lika gärna vara andra grupper som man känner sig obekväm inför. Min svärmor byter gärna trottoar om hon ser att hon kommer att möta ett gäng skräniga ungdomar och hon vägrar gå in i en tunnelbanevagn om det sitter en fullgubbe där.
Så vi ska inte göra människor till rasister för att de är rädda och obekväma. Vi ska lyssna på dem och ta dem på allvar för annars kanske de faktiskt blir rasister och röstar på SD nästa gång om de inte redan har gjort det.
Så det är långt kvar innan Sverige “tas över” av invandrarna och det kommer gå så långsamt att man inte kommer vara medveten om förändringen och den förändringen kommer säkerligen var speciellt svensk och “invandrarna” kommer att betraktas som svenskar. Det har ju hänt förr i historien för invandring är något som sker hela tiden och alltid kommer att ske.
Men i vissa områden är integrationen ett problem och det får inte politikerna soppa under mattan och låtsas att det bara är människor som är rasister som tycker att det är ett problem.
Jag har också reagerat lite på sloganen: Jag gillar olika. men jag föröker att se det som en symbol för hela budskapet. Man kanske inte behöver ta ut symbolen ur sin konstext, kampanjen i sin helhet. Viktigast av allt är att vi fortsätter att diskutera och som du, även ifrågasätta.