… innan jag, förhoppningsvis, målar köksfönsterna en sista gång. Fast jag är inte helt säker på att det blir sista strykningen. I färgaffären tyckte de att jag överdrev när jag sa att brunbetsat behöver 5 lager med vitt för att inte lysa igenom men nu är jag inne på fjärde lagret så vi får väl se …
Helgen blev ju inte så dum till slut utan faktiskt väldigt trevlig. Mellansonens band spelade i parken på kvällen och jag hade ingen lust att gå dit ensam så jag ringde H och kollade om de var hemma. Hon var hemma men mannen var och seglade med sonen så hon följde gärna med. Dessutom bjöd hon oss, mig och yngsta sonen och tillslut även kompisen till sonen, på middag, igen. Vi får bjuda tillbaka när vårt kök är färdigt.
Eating Pebble, sonens band, gjorde en väldigt lyckad spelning. Nog den bästa jag varit på. Ljudet var jättebra och alla fyra bandmedlemmarna sjöng och sonen, ”The lead singer”, vågade verkligen utnyttja sina sångresurser. De verkade väldigt nöjda själva också. Dessutom var de ett trevligt avbrott i all death metallica som de andra banden spelar.
Nej, nu ska jag väl inte skjuta upp målandet längre. Det är lika bra att få det gjort!
Våra ilsket koboltblå dörrkarmar i stugan behövde en slipning och fem lager färg för att täckas helt… det var faktiskt nära på att jag ville byta ut dem helt! *S*
Men visst är det roligt att se resultatet efteråt?
Jo, och man känner sig väldigt duktig.