Skriva istället för att läsa?

PaljettenQ vill veta vilka böcker vi vill läsa i sommar och jag konstaterade att jag läser inte längre lika mycket som förr.

En av anledningarna, ja kanske rent av huvudanledningen, till att jag började skriva blogg var att jag lovade mig själv att skriva om min barndom. Nej, fel summera mitt liv var det ju. Man glömmer fort. Jag blev ju 50 år förra året och det var då jag bestämde för att börja skriva. Jag började faktisk och det gick jättebra. Vissa saker började jag till och med se ur en ny synvinkel.

Sedan började jag känna mig obekväm med att det skrivna skulle hamna i orätta händer. Jag vill inte att mina barn ska läsa det jag skriver än. När det är vuxna alla tre och fått lite livserfarenhet är de kanske mogna för det men inte än. Då fick jag idén att skriva blogg där skulle jag kunna vara helt anonym. Inget material skulle behöva finnas kvar på datorn som någon av misstag skulle hitta. Tyvärr började jag skriva om allt utom om mitt liv gångna liv så anonymiteten var riskerad. Jag plockade bort de bitar jag då hade skrivit om mitt tidigare liv och sedan dess har jag inte skrivit mer om mina första 50 år.

Jag känner mig väldigt ambivalent. Som släktforskare så känner jag att jag vill lämna mina tankar och upplevelser till de efterlevande. Tänk vilken guldgruva det är för de forskare som har släktingar som skrivit dagbok. Som mor vill jag skydda mina barn ifrån obehagligheter i livet. Det finns saker som mina föräldrar, de ständiga tonåringarna, berättat som jag önskar att jag inte fått veta. Saker som jag faktiskt inte har med att göra. Främst är det väl min far men även min mor har undsluppit sig detaljer som jag tycker de kunde behållit för sig själva. Främst har det varit i syftet att ge sig själva upprättelse.

Okej, säg att jag skaffar mig en ny fullständigt anonym blogg med lösenord så ingen annan kan läsa den. Då kan jag skriva vad jag vill och ingen annan kan läsa det. Då har vi nästa problem. Tänk om denna blogg plötsligt försvinner då försvinner ju även mitt material. Alltså måste jag ha en backup någonstans. Måste jag ha en backup så behöver jag ju inte skriva i en blogg. Har jag en backup kan ju någon hittade den i alla fall. F-A-N

Dessutom finns mitt ihopkåpade verk bara i en anonym blogg så lär ju ingen läsa det om något skulle hända mig och då är ju allt förgäves.

Så det är det jag får göra i sommar, fortsätta skriv om mitt liv och spara det på ett USB-minne som jag får bära i en kedja runt halsen. För säkerhets skull får jag skaffa ett bankfack där jag kan lägga det utskriva sidorna. För vem vet om dagens it-teknik fungerar om hundra år.