Olympiska spelen igen!

Min tanke var att om OS verkligen kunde vara en inkörsport till andra kulturer och tänkande så kunde det främja förståelse och förhoppningsvis ökad fred i världen. Nu börjar jag låta som en Miss World-kandidat.

Jag har alltid varit intresserad av folklivsforskning och redan i unga år provade jag att läsa detta ämne på universitetet men gav nästan upp genast. Jag förstod inte vad folk pratade om. Jag vet inte om den akademiska jargongen blivit annorlunda nu eller om det beror på min egen mognad men för några år sedan lyckades jag i alla fall ta mina första akademiska poäng i etnologi. I kurslitteraturen, när vi läste om etnicitet och orientalism tror jag, så ingick boken ”Drömmar om frihet: berättelser från min barndoms harem” av Fatima Mernissi. Den intresserad mig för det var den första bok som jag läst av en så kallad icke-västerländsk kvinna. Jag läste även hennes bok ”Shahrazad reser västerut, Olika kulturer, olika harem” som handlar bland annat om hennes promotionresa för den första boken.

I den första boken skriver hon om tristessen och instängdheten, i alla fall för kvinnorna, i sin barndoms hem i Marocko. Hur hon som barn kunde avundas den fattiga fiskhandlerskan som fritt kunde röra sig ute i samhället.
I den andra skriver hon om hur hon i början av sin resa för att marknadsföra sin första bok i västvärlden inte alls förstod varför hon bemöttes av spefulla blickar, speciellt från män. Tillslut var hon tvungen att fråga en av sina västerländska vänner rakt ut vad det handlade om. Hon hade inte en aning om hur harem florerade i västerländsk erotik. Hon kunde inte tänka sig någon mer osexig miljö.

Under sin resa kom Fatima Mernissi att börja undra om inte den västerländska kvinna trots allt var den mest förtryckta. Det var kanske ett mer sublimt förtryck men det fanns där. I alla normer och föreställningar om hur en kvinna ska se ut och att kvinnan i första hand var ett sexobjekt för männen. Som ett exempel så berättar hon hur hon i USA behöver köpa en ny kjol. Hon går in i en affär men får där veta att om drar hennes storlek så måste man vända sig till en specialaffär för storvuxna kvinnor. Det tyckte hon var höjden av förtryck. Hemma i Marocko kunde hon gå till vilken klädaffär som helst när hon ville handla till sig. I västvärlden har normen av hur en kvinna ska se ut gjort att kvinnor som ser ut som de flesta får uthärda att bli utpekade som avvikare, från normen som ska behaga männen, och handla i specialaffärer.

Fatima Mernissi berättar också vad som anses sexigt i hennes värld. En sexig kvinna är en intelligent kvinna som förför mannen med sitt intellekt. Att det är det som ”Tusen och en natt” handlar om. Om hur Shahrazad med sitt intellekt förför tyrannen och till slut får leva.

För att återgå till Olympiska spelen. Som jag tidigare nämnt så är jag inte speciellt idrottsintresserad och därför är det inte mycket av OS som jag sett under åren. Det enda OS som jag minns att jag sett är det vinter-OS som Norge var värd för. Detta endast för att jag var så imponerad av deras invigning med skidåkare i lusekoftor som kom i nerfarandes i slalombacken på telemarksskidor.

Det är synd att OS har blivit ett sådant PR-jippo istället för, som jag trodde var grundtanken, en bro mellan olika kulturer och folk. Ett tillfälle att mötas, en början på en öppenhet gentemot sina fiender. En början på en dialog, en förståelse för hur andra tänker. En möjlighet till insikt om att vi själva inte alltid har rätt och att få en pusch till att tänka i andra banor en gamla invanda. Liksom boken om Fatima Mernissis barndoms harem fick mig att bli nyfiken på ett annat sätt att leva och tänka.