Midnattstankar

Så var det då natt igen.
Nu tänker jag inte göra samma misstag som igår, att gå och lägga mig utan att vara tillräckligt trött. Redan igår tänkte jag att jag ju kunde ta tillfället i akt och passa på att skriva om jag inte kunde sova men det gjorde jag inte, tyvärr. I stället blev det en lång sömnlös natt i sängen och en urusel dag idag eller rättare sagt igår eftersom det som sagt är över midnatt,

Igår kväll avslutade jag dagen med att se filmen ”Shall we dance” och den var väl inte speciellt bra men jag blev i alla fall danssugen. Jag älskar att dansa. Jag var nog dansös i ett tidigare liv. Tyvärr är jag väl inte speciellt duktig på att dansa men när jag ser dansfilmer så tycker jag att jag riktigt kan känna rörelserna i min egen kropp.

Kanske hade jag blivit bra på att dansa om jag lärt mig ordentligt men jag hör ju till den så kallade disco-generationen och har aldrig lärt mig dansa foxtrot eller annan pardans. Det vill säga som ung. Jo, min man och jag (vi träffades tidigt jag var 17 år) gick en kurs i gammaldans innan vi fick barn men jag kände väl att det inte riktigt var min mans ”grej” och så mycket mer blev det inte.

Snäll som han är, min man, så har han sedan barnen blivit så stora så man inte behöver fixa barnvakt ställt upp och åter igen provat dansa gammalt och faktiskt har han klarat av det riktigt bra. Vi hade nog fortsatt om medelåldern inte hade varit så hög men tillslut tyckte vi nog att det skulle vara roligt att dansa med människor i vår egen ålder. Måste nog säga att alltid bara dansa med gamlingar i våra föräldrars ålder det blev lite i segaste laget. Men jag älskar att danska polska och jag älskar polskemusik. Vi provade att gå och dansa några gånger på ”Stallet” i stan och det var häftigt och det var ändå innan vi riktigt kunde dansa polska.

Tillslut, i alla fall, så provade vi på en kurs i bugg, så kallad rundbugg. Där var i alla fall åldrarna lite mer blandade och min man gillar den typen av musik bättre än gammeldansmusik. Tillslut ledsnade dock jag och mannen försöket ju inte precis övertala mig att fortsätta. Jag ledsnade på att dansa demokratiskt, det vill säga byta partner så att alla får dansa oavsett om man kom dit med en partner eller inte. Inte så att jag inte kan avstå en dans då och då utan det handlar mest om att behöva dansa med vem som helst oavsett om det var en person jag trivdes med eller inte. Jag älskar ju att dansa och vill ge mig hän men det kan jag inte göra med vem som helst.

Egentligen är det ju synd att vi inte dansar för det är en jättebra motionsform och det skulle ju vara bra att kunna dansa hyfsad foxtrot. Det är lite socialt handikappande att inte kunna det. Fast det är kanske en social form som är på väg att dö ut när jag tänker efter. Ja, det här med dans. När jag tänker efter så var det länge sedan jag skuffade runt på någon fest. Ja, sådan där tillställningar då det är dans efter maten och man ska dansa med sin bordsherre. Det är kanske för att det var länge sedan vi var på bröllop. Fast förresten på 50-årskalasen är det ju dans ibland så det är kanske bara sedvänjan att dansa med sin bordsdam som försvunnit. Kanske på grund av att det inte är så vanligt att man kan dansa pardans längre

I alla fall sa jag till min man att jag skulle vilja prova på linedance. Det kunde vara min julklapp från honom. Visserligen är väl in country riktigt min musikstil men man slipper ju i alla fall dansa i par. Han har redan kollat upp var det finns kurser och tyvärr ser det ut som om det bara finns norr om stan. Så vi får väl se. Det skulle kanske vara häftigt att lära sig dansa tango …undrar om han skulle ställa upp på det?