Lvl 80!

Jaha ja, då var jag där. Nu är min karaktär på Wow level 80. Det jag med spänning sett fram emot. Den högsta leveln man kan bli, men vad ska mitt mål bli nu då?

Jag har funderat på det tidigare vad det är med Wow som gör att man ”ska bara” hela tiden. Och att sönerna kan (och kunde en av dem har slutat spela) kan lägga ner hur mycket tid som helst på att lära sig hur allt fungerar. Tänk om skolan kunde anamma samma koncept. I går kom jag på det, det är den där randen längst ner utmed underkanten på skärmbilden. D v s xp-mätaren som hela tiden visar att du går framåt. Vid level 80 försvinner den och det kändes väldigt tomt.

Visserligen kan jag samla pengar för att få en snabbare flyg-mount men det är inte riktigt samma sak. I vilket fall som helst ska jag se till att få högsta skill i mina professions och öka min reputationen till exalted med Kalu’ak så jag kan få köpa det där fina fiskespöt som är ett lila item,  d v s det näst ovanligaste. Göra jag bara de tre daily-quester som finns så kanske jag klarar det på tre veckor.

Nu har jag skrivit lite till på min WoW-sida, se under fliken ”World of Warcraft online”.

Orm i trädgården

Vi har haft ett oönskat besök i vår vedbod på torpet, en huggorm.

Vi har varit ovanligt lite till vårt torp i år så den här ormen flyttade in i vår vedbod och flera gången stötte min man på den. Jag gick inte till vedboden över huvudtaget för jag avskyr ormar. Ja, det gör egentligen mannen också men han är ju man.

Efter att ha letat på Internet hur man ska hantera ormproblem kom vi fram till att prova en sorkskrämma som man gräver ner i jorden. Den avger ett ljud som vi också trodde orsakade vibrationer som skulle skrämma iväg ormen. Vi trodde att det fungerade för nästa gång såg inte mannen till någon orm. Men som sagt vi har inte varit där så ofta och aldrig någon längre tid.

Nu i början av helgen var vi nere för att stänga för vintern. Vi kom ganska sent på fredag eftermiddag och det var ganska kyligt. Vi höll på i flera timmar för att få en behaglig innetemperatur medan vi lagade mat och satte in innefönster. Nästa dag började vi plocka ihop för att stänga igen. Sorkskrämman fungerade fortfarande men den kunde ju inte vara kvar under vintern så min man gick för att gräva upp den. Bara någon meter ifrån den ligger en ihjälfrusen(?) huggorm ihopringlad!! Uppenbarligen hade skrämman inte fungerat på ormen. Men varför hade huggormen frusit ihjäl? Jag trodde ormar kröp ner i någon håla när det blev kallt för att gå i dvala för vintern. Jag var ju inte helt säker på att ormen var död, jag vägrade se på den, så mannen fick ta den i en hink och åka iväg några kilometer till en ödslig plats långt från bebyggelse (vilket det i och för sig finns gott om vid torpet) och hälla ut ormen vid ett dike. De är ju faktiskt fridlysta.

Gräl – behövs de?

I går var vi på Dramaten och såg Ingemar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”. Jag minns att när den gick på tv så tyckte jag att det var gräsligt och förstod inte hur folk kunde se på det och tycka att det var bra. Jag kommer inte ihåg när den gick på tv men uppenbarligen var jag då för ung för nu tyckte jag det var jättebra. Och jag kände igen mig. Jag kände igen dessa rätt meningslösa diskussioner där parterna egentligen inte lyssnar på varandra utan mest avreagerar sig.

Numera så känner jag min man så väl så jag vet precis när våra egna diskussioner är på väg att haverera och egentligen är bäst att avsluta. Han å sin sida vet (skulle jag tror i alla fall) precis vad han ska säga för att jag ska ”gå i taket”. Ofta tycker jag att jag nästan kryper ur mitt skinn för att förklara hur jag känner mig och upplever olika situationer för att han ska förstå varför jag reagera som jag gör. Han å sin sida är oftast (ur min synvikel) intresserad av att ge mig fler ”tjuvnyp”. Förmodligen för att han känner sig sårad och förvirrad för jag lyckas så gott som aldrig förklara vad jag känner så han ska se det ur min synvinkel. Om det beror på att han inte vill eller kan det vet jag inte. Kanske har vi kvinnor ett för abstrakt språk när det gäller känslor för att män ska förstå.

Naturligtvis slutar ofta de här diskussionerna i regelrätta gräl och försöker jag avsluta så är jag feg eller orättvis. Så varför starta dem? Någonstans tror jag ändå att det ger något. Att de är en sorts säkerhetsventil när tycket blir för stort. Och vågar man inte säga vad man tänker och tycker till sin partner så kan man ju fråga sig vad det är för slags förhållande man har.

I Johans och Mariannes fall i ”Scener ur ett äktenskap”  var väl problemet att Marinne alltid gav med sig och slätade över innan det blev ett ordentligt gräl. Så ja, jag tror gräl behövs.

WoW och söndagar

Söndagar är den stora WoW-spelar dagen. Det märker man för framåt eftermiddagen/kvällen är det alltid kö för att komma in på de mest populära servrarna. Att servrarna är ansträngda märks också på att det ”laggar” och man blir ofta ”disconnected”. Jag vet att de större guilderna har schemalagda raider på söndageftermiddag. En raid kan ta flera timmar så det gäller att man inte ska behöva lägga ner tid på att få ihop spelare och söndagen är ju den dagen då flest är lediga från skola och arbete.

Vi brukar ofta ha söndagmiddag på söndagarna men igår var vi på teater med farmor och farfar och ungdomarna hade ordnat med kvällsmat tills vi kom hem. Därför fick vi lite tid över att spela Wow. Jag tyckte att vi skulle bli av med lite quest-items så vi gjorde en del gröna quester och bland dem en del grupp-quester. Det gick överraskande bra så vi beslöt för att göra en som vi förut misslyckats med två gånger. Övertygade om att även den här skulle gå bra den här gången (jag tror till och med att jag var en level högre) så var vi oförsiktiga och glömde bort att kolla så kallade respawns därför fick vi både bossen och tre mobs på oss och misslyckades igen. Då ledsnade jag och vi beslöt för att ge upp för kvällen.

Nu är det höst

Ja, nu är det verkligen det! För nu är blommorna som skall sparas till nästa år inne. Jag väntar alltid in i det sista med att ta in pelargonerna men faktiskt hade jag redan ställt in fuchsiorna i växthuset tillsammans med medelhavsväxterna. Nu var bladen på pelargonerna rödaktiga så det var verkligen på tiden att de kom in. Hoppas att det klarar sig. Det är likadant varenda år, när är det dags att ta in blommorna? De blommar så ståtligt så jag vill njuta lite till av dem och skjuter upp intagandet i det längsta.

På torpet hade lönnarna fällt alla blad men här har träden och buskarna knapp fällt något alls. Är det på grund av den vilda hösten? När brukar löven fällas, jag har ingen koll på det. Jag borde kanske börja föra trädgårdsdagbok för det är likadant på våren, när sådde jag det och det förra året, när planterade jag ut och så vidare.

I år har jag riggat upp en lysrörsarmatur med en så kallad växtvänligt ljus i garaget. Mest för att jag i år har investerat i ett antal medelhavsväxter så som citron-, oliv- och fikonträd. Vi får väl se om jag lyckas få dem att ”övervintra”. Jag har även ställt in andra växter som här i Sverige anses som ettåriga men som i sina hemländer är perenner. Det ska bli spännande att se om något av dem klarar sig.

Ja, trädgårdsäsongen är så gott som över men jag har börjat lägga in all data om de växter jag har i datorn så jag ska slippa leta efter det varje gång det är något jag undrar över för mitt minne är så kort. Det tar längre tid än vad jag trodde så lite har jag att pyssla med.

Irritationsmoment

Ett irritationsmoment när vi spelar WoW ihop, min man och jag, är att han har så dålig koll på hur saker och ting fungerar.

I går kväll skulle vi bara spela ett kort tag där för att vi tänkte se på ”Criminal Minds” på tvn och hade mindre en en timme på oss. Jag hade en ide om att vi skulle ta oss till Dalaran och ta en quest där som skulle vara bra för leatherworkers som min mans karaktär är. För att snabbt komma dit så skulle vi använda våra hearthstones för att teleportera oss dit. Eftersom han bara för ett par dagar sedan gjorde misstaget att använda hearthstonen när han flög på sin flygdjur (man ramlar ner och slår ihjäl sig) så säger jag att ”använd den inte medan du är i luften” men för sent, han hade redan tryckt på hearthstone-symbolen.

Han ramlade inte bara ner och slog ihjäl sig. Han kunde dessutom inte komma till sin kropp för att återuppliva den. Förmodligen låg en på en stor byggnad som man inte kunde komma upp på. För det första hade han svårt att hitta hur han över huvudtaget skulle gå för att komma till kroppen och för det andra ville han inte ge upp och försökte hitta någon väg för att komma närmre kroppen. Tillslut gav han i alla fall upp och gick tillbaka till gravplatsen och bad ängeln där att återuppliva honom. Att man inte gör det i onödan beror på att det kostar pengar att laga sin utrustning som tar styrk av det och sedan är man dessutom resurrection-sjuk en tid efteråt vilket innebär att alla ens förmågor är nedsatta. Detta tog väl en tjugo minuter och tillslut blev det bara en halvtimme kvar att spela på.

World of Warcraft

Äldsta sonen tycker att jag ska skriva om min erfarenheter av att spela World of Warcraft online eller kortare WoW.

Därför har jag skapat en egen sida för detta som jag lite då och då skriver på. Jag har ju spelat Wow sedan 2005 så lite ska jag väl ha att skriva om även om jag inte spelar så mycket längre. Det vill säga jag har ganska nyligen börjat igen efter ett ganska långt avbrott. Jag har ju fått min man att spela också så jag har lovat honom att spela mer med honom.

Fildelning

Min erfarenhet av fildelning är egentligen bara genom sönerna. Ändå blev jag förvånad över den hårda domen i The Pirate Bay-målet. Jag inbillade mig att det i grund och botten var samma diskussion som när kassettbandspelaren gjorde sitt intåg och den gången insåg man att det inte gick att kontrollera och stoppa.

Man skyller på att man vill värna om upphovsrätten men är det inte egentligen ”kapitalet” som är rädda för att gå miste om intäkter? Är det verkligen någon som gör anspråk på annans verk. D v s är problemet att någon tjänar pengar på någons annans bekostnad eller påstår sig ha skapat någon annans verk?

Om jag går till mig själv så var jag en fattig tonåring som tack vare en kassettbandspelare kunde lyssna på min kompis inspelade lp-skivor. Alternativet hade varit att jag inte lyssnade på denna musik p g a att jag inte hade råd att köpa skivor. Så någon minskad intäkt för skivbolagen blev det ju i alla fall inte.

Är det inte likadant idag att det är unga fattig som sysslar med att ladda hem filmer musik och spel? Som annars i alla fall inte köpt detta material för det har de inte råd med. Så vem går miste om intäkter på detta?

En av sönerna sysslar själv med att göra musik och hans bands musik finns att ladda hem via Internet helt gratis och de ser helst att så många som möjligt gör det. Det är ett sätt att blir upptäckta av fler och fler lyssnare. Jag tror att det mesta sönerna laddar hem är just musik. Tack vare Internet upptäcker det nya grupper det gillar och finns möjlighet att lyssna på favoriterna på konsert så gör de det. Det har varit på ett oräkneligt antal konserter men även olika festivaler så som Hultsfred och Arvika m fl. Hade de gjort det om det inte haft tillgång till att så att säga förhandslyssna på musiken via Internet? Det är väl tveksamt.

Filmer har de väl laddat ner men mest gamla filmer som inte längre går på biograferna. Nya filmer vill de se på en riktig biograf för att uppleva den rätta känslan. De går ofta på bio. Där emot ser de sällan på TV. I stället laddar de ner vissa serier och tittar på när de själva har tid och lust men det mesta kan man väl nu förtiden på helt laglig väg se via de olika kanalernas hemsidor om jag förstått rätt.

Laddar de hem spel? Ja, jag tror det har hänt men mest för att prova. De är inga hackers och ofta verkar det som om att de ”illegalt” nedladdade spelen ofta är buggiga och ger problem som de inte har lust att tackla.

Det här är mina erfarenheter så vad är problemet? Ingen förlorar några pengar utan antagligen tvärtom eftersom man lättare sprider ”nyheter” snabbare och gör fler nyfikna. Kan det vara  så att film- och musikproducenter inte har fattat vad det hela handlar om? Ja, det får väl framtiden utvisa.

Feminism vad är det?

Vi var ju i fjällen på sportlov vecka 9. Där har vi ingen tillgång till Internet och ett väldigt begränsat TV-utbud. Därför såg jag en del TV-program som jag normalt inte skulle ha upptäckt.

Bland annat såg jag en filmad diskussion med Norman Mailer och fyra kvinnor som representerade olika feministiska riktningar på 1970-talet. Trots att det är nästan 40 år sedan så kändes inte frågeställningarna omoderna. Jag har väl inte speciellt aktivt funderat så mycket på kvinnligt förtryck men känner som mor till tre söner ett viss ansvar att uppfostra dem till ickeförtryckare gentemot kvinnor (eller någon över huvudtaget). Mycket i den feministiska (och den politiska med för den delen) agitationen är flummigt och obegripligt för mig så därför roade jag mig, där uppe i fjällen, med att försöka reda ut vad det hela egentligen handlar om. Här är lite av vad jag kom fram till.

Om vi förutsätter att människan är ett flockdjur och måste leva en gemenskap med andra människor, d v s leva i ett samhälle, så måste vi alla bidra till samhällets nytta och överlevnad. Problemet är att avgöra vem som ska göra vad. I ett stort samhälle, som det flesta är nuförtiden, så kan man inte praktisera en direkt demokrati där alla får vara med att bestämma i varje situation utan vi får lov att välja några få som skall representera oss. Av tradition eller kanske rättare sagt gamla sedvänjor så är det männen som länge har haft ensamrätt på att bestämma. Ursprungligen på grund av den starkes rätt, d v s att den som är fysiskt starkast tar sig den rätten. Han, den starke manen, har genom årtusenden även stärkt sin position med ekonomiska tillgångar och anammat religioner som även gett honom ett psykologiskt övertag , för att uttrycka det enkelt. Självklart tror jag inte att detta har skett för att medvetet förtrycka någon utan han har bara ”sett om sitt hus”.

Så vitt jag har förstått så har vi i västvärlden kommit så långt i vår civilisation att vi har tillgodosett alla grundläggande behov. Vi har tak över huvudet och behöver inte bekymra oss för att tillgången av mat och andra livsnödvändiga saker ska ta slut. I alla fall inte inom överskådlig tid. Därför kan vi börja fundera över vad som kan gör oss ännu mer lyckliga och tillfredställda med livet. Därför börjar vi fundera på hur vi ska kunna leva med det goda samvete att alla levande varelser är ”lyckliga” eller har det bra eller hur man nu tänker. En del ”slåss” för djurens rätt till ett drägligt liv, andra för att fattiga och förtryckta utanför västvärlden och en del för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. En synpunkt som kom fram i filmen var att feminismens seger skulle göra att alla de andra orättvisorna skulle försvinna per automatik. Hur kunde de tro det? I den nutida diskussionen efter filmen så framkom en åsikt att det var socialismens seger som var garant för rättvisa även för kvinnorna.

Är det överhuvudtaget möjligt med rättvisa för alla. För det första så är det väldigt subjektivt vad rättvisa är och för det andra hur ska man få ”den starke” att inte bara ta vad han kan ta. Vem ska bestämma vad rättvisa är? Det kommer t ex alltid att finnas människor som avundsjuk tittar på sin nästa och ser att den har det och det men inte jag och samtidigt inte ser vad nästan har avstått ifrån för att få detta. Vad är det som får en del feminister att tro att kvinnliga värderingar skapar ett bättre samhälle? Vad är kvinnliga värderingar förresten? Har inte dessa skapats på grund av patriarkatet? Alla kvinnliga gemenskaper är ju inte precis idylliska, det vet jag av egen erfarenhet. Är inte systerskapet ofta en illusion? Kommer inte alltid rättvisan mellan könen vara en balansgång mellan vad mannen kan ta och vad han kan få?
Det vill säga så länge mannen inte blir för provocerad kan han ge kvinnan vad hon vill ha. Går det för långt kommer han väl alltid till slut att ”spänna musklerna” och ändå ta vad han vill ha.

Hum … det här är inte lätt och mina killar kan inte riktigt förstå varför de ska göras ansvariga för mäns förtryck genom tiderna. De tycker inte att de förtrycker någon. Så vad ska jag säga? Det enda man kan göra är att berätta hur det varit och hoppas att mina söner kan lära sig något av det.

Vad skulle du göra för att få leva två år längre?

Enligt DNs rubrik på förstasidan idag så får man två extra år att leva om man börjar motionera vid 50 år. Min första reaktion var – bara två år!

Det känns som en komplott. I gårkväll tyckte yngsta sonen att mannen och jag under två veckors tid skulle gå upp klockan 6 varje morgon och börja dagen med en timmes promenad innan frukosten. Dessutom skulle vi avstå från att dricka alkohol under veckodagarna. Bara som ett experiment för att se om vi gick ner i vikt. Jag svarade att jag inte behövde prova detta för att jag vet (se min omstart förra våren) att jag skulle gå ner i vikt av det men jag tycker inte att det är värt det. För mig är det livskvalitet att ta ett glas vin på kvällen och ligga och dra mig i sängen om morgnarna.

En annan aktuell undersökning har visat att alla bantningsmetoder är lika dåliga. Det finns bara ett sätt att gå ner i vikt – äta mindre och röra sig mer. Det är för mig självklart – tillför man kroppen energi så måste man förbruka den om man inte vill lägga på sig vikt. Däremot tror jag det är viktigt vad man äter för sin hälsas skull men tillämpar man bara den gamla hederliga kostcirkeln, det vill säga äter en allsidig kost i lagom mängder, så är det ok.

Så tillbaka till det där med motion. Det gäller att hitta en form som man kan utöva utan att det känns som ett straff. När jag går på Friskis & Svettis tittar jag på klockan hela tiden och tänker – en halvtimme kvar, en kvart kvar o s v. Trots det försöker jag i alla fall att komma iväg minst en gång i veckan och det kan väl gå an men inte så mycket mer. När jag går på linedance så springer tiden i väg och tittar jag på klockan så är det mest för att jag inte vill att det ska vara slut och ibland kan jag hålla på i tre timmar. Problemet är att linedance inte är lika allsidig som Friskis så det får duga tills jag hittar något annat jag kan komplettera dansen med. Kanske yoga eller så får jag gå och lyfta skrot